Reflektion- befriande medvetenhet?

Ordet reflektion är ett ord jag verkligen gillar, ett ord som blivit viktig för mig, något som blivit nödvändigt för mig och som till och med gör mig trygg. Om man googlar på ordet får man fram betydelser som att tänka på, överväga, begrunda, fundera, återspegla bla. Men den djupare innebörden och meningen med ordet reflektera, tycker jag är så mycket djupare än så.

Jag har alltid sen jag var liten varit en tänkare och stundom har det kunnat varit en egenskap som varit lite jobbig. Jag minns ett tillfälle när jag liten, jag kan ha varit runt 10-års åldern ungefär och jag hade en period som jag inte kunde sova. Vilket för vem som helst, vuxen som barn lätt kan gå över i en rädsla, för att inte klara av att sova och så blev det för mig just då. Jag pratade med min pappa om det och klagade just på att jag tänker så mycket. Det jag som 10 åring, inte alls hade tänkt eller reflekterat över då, det var att en sådan egenskap kan man ju använda till något bra och att det oftast leder en vidare till att man kommer på något bra. Och just det här lilla samtalet har följt med mig som vuxen och nu gjort så att jag använder mig av medveten reflektion så gott som dagligen och många gånger flera gånger per dag.

Jag kommer ständigt på saker i och kring mitt liv jag behöver en stunds lugn att få tänka kring. Det är alltid skönt att få känna sig effektiv och för att det snabbt skall kunna lämna mig och mitt huvud, de funderingar som kommit upp- för det är en sån skön lätthet och frihet med det efteråt- behöver jag helst komma till någon typ av insikt. Vilket för mig lättast sker genom att skriva ner mina funderingar.

Och det intressanta, jag tänker är poängen med det hela, det är att man oftast blir överraskad över att det alltid är sådana intressanta härliga klara tankar och känslor som blir resultatet av varje liten reflektion. Det känns som det aldrig verkar kunna ta slut på reflektioner, hur många det än kommer. En ofta sinande ström av nya frågeställningar att ta hand om och som ger nya insikter och aha-upplevelser hela tiden. Insikter som hjälper till att hålla isär vad jag tänker och vad jag känner. Det jag tänker är det viktigaste här, det är att inte lägga någon värdering i det man kommer fram till. Nog så svårt, men ett viktigt steg som går att träna sig på. Och som egentligen är själva grejen med att reflektera. Man dömer inte när man reflekterar! Utan iakttar och sätter ett ok, på det som kommer fram i ljuset och medvetenheten. Det finns något oerhört befriande i att bli medveten om något och alltid sätta ett ok till det!

I skolornas ämne svenska ingår reflektion och ett av dess syfte där är att utveckla sin kompetens ur sin egen vardag. Det finns mycket intressant att läsa kring detta ämne på nätet, bla just att man kan bli smartare av att reflektera! Se https://exedsse.se/hur-du-blir-klokare-genom-reflektion/ 

Jag har många gånger funderat på och är nyfiken på hur andra människor fungerar som och gör i detta hänseende. Är vi egentligen van att reflektera på riktigt kring oss själva, och våra relationer ex ? Använder ni medvetet reflektion i era liv eller är det något som mer bara får sköta sig själv? Berätta gärna!