Hur hanterar du alla covid19 restriktioner?

15.04.2021

Hur påverkas du denna tid med alla covid19 restriktioner vi lever med i vår vardag? Är det något som du inte märker av så mycket? Eller är du den som kämpar tappert med hur du ska kunna hantera allt det nya normala?

FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarsköld skrev en gång att vi alla människor har "ett centrum av stillhet omgivet av tystnad" i oss. Detta år som gått med covid19, har för mig på ett personligt plan, inneburit en mycket efterlängtad tid för reflektion och eftertanke och möjlighet att känna in mitt inre och bereda mer plats för det. (Och med det sagt vill jag absolut inte på något sätt förminska allt det lidande världen över som pandemin fört med sig). Men hur går det när vi upplever det som enbart negativt, det vi blivit påtvingade med alla restriktioner. Då det inte alls blir så det bara är mer efterlängtad tid med oss själva och familj, det resulterar i? Påtvingad tid vi får med samvaro med enbart våra egna tankar och känslor. Tankar och känslor som plötsligt får tid att komma fram, istället för att kanske ständigt tidigare ha skjutits undan. Kanske det blir tankar som leder till jobbiga känslor från gamla obearbetade saker i livet? Hur går det då med denna stillhet vi någonstans alla har inom oss, är den välkommen då eller blir det kanske något riktigt läskigt?

Vi är ju ofta van ett brus omkring oss, allt från brummande fläktar på arbetsplatser, saker som pockar på vår uppmärksamhet. Kanske för mycket kortsiktiga njutningar i form av godsaker vi kan stoppa i oss och distraktioner i den ständigt närvarande mobilen. Takten i vårt samhälle är på ständigt full gas och vi är van att få inputs hela tiden.

Mycket av den stress och mentala ohälsa vi har i vårt samhälle idag, beror på eller förvärras av för mycket av detta brus. En kronisk stress kan skapas och därtill rubba allt för många av våra system i kroppen, som behöver ha en fin balans för att kunna fungera optimalt. Ex vår sömncykel, vårt lugn- och ro system, immunförsvaret mm.

Och att detta med mer lugn i våra liv, är något vi egentligen behöver mer av gemene man av oss. Har det funnits möjlighet att ta tillfället i akt denna tid med covid19 till att hitta sätt att varva ner eller göra mer av det just du behöver och vill, även om det varit påtvingat från början? Att kanske aktivt göra några val som är i kontrast till det hjul vi många av oss snurrar ? Mer av det vi som människa behöver av nedvarvning mellan det mer stressiga i våra liv?

Och hur blir det då för just dig, när vi på ett väldigt snabbt sätt tvingas till ett utifrån sett lugnare, men kanske ensammare liv? Går det att ta det som en välkommen tid för reflektion som ger dig spännande svar på dina frågor i livet? Eller blir det den tuffaste tiden i ditt liv med alla jobbiga medföljande känslor? Oberoende av vilket, så tror jag en grundläggande del är att ge det plats, tillåta, sätta ett "ja", ett accepterande av att det just nu är just så. Och det måste få finnas ett ok där! Men viktigt då att vi samtidigt, aktivt försöker agera på de ev behov som har dykt upp, under samvaron med de egna tankarna och känslorna.

Berätta, hur blir det för just dig i denna tid med alla covid19 restriktioner? Är det ett välkommet andningshål eller den värsta tiden i ditt liv? Och går det då ändå att hitta ett ok sätt att hantera det på?